Söndagskvällarna är alltid lite ledsamma.
Speciellt om det varit en riktigt bra helg. Jag känner mig alltid lite nedstämd, vill inte gå och lägga mig för jag vill inte att helgen ska ta slut. Vill bara att det underbara ska fortsätta.
För det är underbart.
Jag älskar mitt hem och människorna jag bor med:).
För ett år sen flyttade jag in i ett sprillande nybyggt radhus. Det gamla hade brunnit ner ett år tidigare och det byggdes ett helt nytt. Jag hade själv valt material och inredning och det var hur fint som helt. Men av nån konstig anledning kändes det inte som ett hem.
Mikael bodde här, i det hus vi bor i nu. Ett gammalt, inte så stort hus. Det ser inte ut som nåt direkt hämtat ur en inredningstidning, men vi älskar att bo här. Huset i sig är mysigt, men för mig är det nog själva familjen som gör det. Det är inte de fina nya väggarna och den häftiga inredningen som gör ett hem till ett hem. Det är det som finns innanför väggarna. Finns det harmoni och kärlek så är det ett hem med stort H.
Så, jag trivs så bra så jag knappt kan gå till jobbet. :)
Den här söndagen känns inte ledsam, nu är jag ledig en hel vecka och får mysa och njuta av hemmet och familjen hur mycket som helst.
Life is good!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar