Vad ska man kalla sig när man plötsligt blir med tonårsbarn?
Jag tror att Moa kallar mig "pappas fru" när hon pratar om mig med nån som inte känner mig personligen, och det är ju helt ok. Men det är lite konstigt det här, att inte riktigt veta vad man har för "benämning".
Kanske man inte ens behöver ha nån.
Jag är Lilli, och jag är gift med Moas pappa. Punkt.
Nå, det var egentligen inte VAD jag är som jag skulle skriva om, det var HUR det är.
Det är snart ett år sen jag flyttade in här nu och det var säkert lika nervöst för Moa i början som det var för mig (och antagligen för Mikael också). Edgar verkar inte ha känt av nån synbar nervositet, och nu sen han börjar veta våra gränser och Moas gränser så funkar det hur bra som helst. Både Moa och Edgar bor här varannan vecka. Moa har gjort så i många år, men för Edgar är det rätt nytt det där att han är varannan vecka hos pappa. Men det gör honom gott, och det gör hans far gott. Mig också, har jag kommit fram till.
Men jag skulle ju skriva om hur det är att plötsligt flytta in och bli familj med en tonåring.
Nervöst i början, som sagt.
Spännande, ibland irriterande (man är ju inte van att dela badrum t.ex), men alldeles fruktansvärt kul är det.
Och att hon är tjej är jätteroligt för mig som har en pojke själv. Kul att få höra tjejbabbel och tjejglädje med allt fniss och flams som därtill hör:):).
Känner mig också väldigt hedrad av att få ta del av allvarliga saker. Skolbekymmer, hjärtesorger o dyl.
Härligt att ha fått en sån rikedom "på äldre dar" !!
Och Edgar älskar sin "storasyster", så han är också glad och nöjd. Han skulle ju helst vilja "gifta ring" med henne, säger han, men det håller vi (mer eller mindre framgångsrikt) på att tala honom ur.
Så, styvmor, bonusmamma eller what ever, jätteskönt o hääälit (Edgars uttryck) är det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar