En ganska sorglig dag, men ändå en riktigt bra en.
Begravningen på eftermiddagen var stämningsfull och fin.
Jag kan ju inte påstå att jag tycker om begravningar, men det är ändå ett fint sätt att hedra en medmänniskas minne. Att bara sitta där och minnas, och låta sig vara ledsen.
Sen fick jag än en gång bevis på att jag har världens bästa make.
Han stängde sin butik och tog mig med ut till havet för att havsluften skulle få lätta mitt tunga huvud och sinne lite.
Helt underbart att vandra där på stranden och i skogen i kvällssolen! Efter det var det skönt att fara hem och ta en tupplur. En lååång sådan (medan Mikael och Moa var på kalas).
Så nu känns allt bra igen, och dagen som började vemodigt och sorgligt, blev bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar