torsdag 10 augusti 2023

 Följ hjärtat


Jag funderar ofta på hur jag går min väg genom livet. Vilka val jag gör, eller har gjort, och hur det har gjort mig till den jag är. 

Man påverkas ju alltid av dem man lever med, umgås med, och dem man träffar sporadiskt eller bara i förbifarten. Föräldrar och släktingar kan man inte välja, men som vuxen sen, kan man nog välja hur man påverkas av dem. Som barn suger man ju i sig allt, och har man tur med de föräldrar man får, kan det gå bra för en i livet. Jag känner att jag hade tur där, föddes till föräldrar som lärde mig mycket och som älskade mig och lät mig bli den jag är. Och med tiden har jag valt det av den lärdomen som gjort mig lyckligast. Men det har varit en krokig väg ändå, vägen jag gått. Innan jag lärde mig hur jag vill leva det här livet.  Innan jag vågade.

Det är inte lätt nämligen, att leva sitt liv som man själv vill. Ofta lever man det liv som andra vill att man ska leva, eller som man tror att samhället förväntar sig att man ska leva det. Man följer samhällets ramar för hur en framgångsrik och lycklig människa ska vara. Sen kan det visa sig att det inte alls är det man blir lycklig av. Har man mod, och lite tur, kan man komma fram till sin egen lycka i nåt skede i livet. Om det inte skiter sig innan man kommer så långt.

Jag känner mer och mer att jag är framme i min lycka. Tack vare Mikael, tack vare barnen och tack vare konsten och mina vänner. Ja, och så hunden Zappa förstås, han är också viktig!

Frisk är jag inte än, men eftersom jag lärt mig hantera min sjukdom och accepterat den, så går det ändå rätt bra att leva med den. Det kan till och med hända att den hjälpt mig att komma fram till min lycka, genom att den tvingade mig att stanna upp. Att ta paus från allt "onödigt" och bara fokusera på att börja må bra. 

Så vad ska då göra med denna lycka! Jo, jag ska bara ta dagarna som de kommer, och göra vad jag vill. Träffa dem jag vill, och låta bli om jag inte vill eller orkar. Mest kommer jag nog att vara hemma, måla och dona på som vanligt, Leva mitt liv med mina kära, och med tacksamhet minnas de som lärde mig att våga.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar