De stunder jag sov, sov jag i fåtöljen i sittande ställning.
Ingen god kvalitet på den sömnen precis.
Man varför börjar man alltid hosta just på natten??
Dagtid kan det gå långa stunder utan att man hostar alls, men så fort kvällen och natten kommer så börjar det klia och irritera i halsen.
Hur farao kan hostan veta att det är natt??
Nå, nog vet jag att det är för att jag ligger, men ibland tycker jag att hostandet börjar redan innan jag lägger mig ner.
Men, det här går också över.
Hostor och förkylningar gör ju det.
Mina hostor brukar vara intensiva, men inte så långvariga.
När jag ännu bodde hemma kommer jag ihår att mamma brukade ställa en termoskanna med nån slags te av aniskrydda bredvid min säng.. Alltså bara aniskrydda i hett vatten. Det där tog jag en klunk av nu som då på natten när det var som värst. Inte vet jag än i denna dag om det hjälpte, men det lindrade för stunden.
Men det måste finns annat att skriva om än hosta.
Jag blev glad idag när jag läste på fb om kvinnan med Downs-syndrom som fick vara modell och gå på catwalken, lika mycket värd som de andra modellerna. Glädjen och stoltheten i hennes blick när hon gick där var obeskrivbar! Det lyste om henne!
"Jag duger!"
"Jag kan!"
Samma blick som jag ser i Edgars ögon när han gör ett mål i en fotbollsmatch.
Eller när han står på scenen i skolan när de har nån teaterföreställning eller när de uppträder med sång.
"Jag kan! Jag duger!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar