Jisses! Det är ju en man!

Edgar och jag var till stan och klippte hans hår idag efter jobb och skola.
Det går så fint numera det där.
Borta är allt skrik och gnäll.
Borta är alla hysteriska utbrott.
Nu sitter han bara där och pratar med Stina som klipper honom, och jag får sitta lugnt för mig själv på en stol och vänta.
Och den här gången var det faktiskt han som föreslog att jag skulle ringa Stina och boka tid till klippning!

Han är ju förskräckligt fåfäng också, Edgar.
Han vill vara fint och coolt klädd och försöker allt som oftast smuggla med nån slips eller hatt eller finskjorta till skolan. Eller kavajen.
Det är ju ok nån gång, men till vardags tycker jag inte att han ska gå klädd i kavaj och slips i skolan.
Han ska ju ha det bekvämt och kunna röra på sig ordentligt.

Nåja, hur som helst så var han väldigt stolt över sin nya frisyr idag igen.
Sneglade försynt i alla speglar han gick förbi, och gick så där lite svängigt och coolt.
När vi kom hem tog jag ett foto av honom med dn nya frisyren och sen när jag lade in fotot i datorn slog insikten ner som en blixt i mig.

Det är ju en man på den här bilden!!!
Min lilla Gosse.
Min skruttunge.
Han håller på att bli en man.

Och då känner man sig lite ledsen, det gör man.
Fast glad också.