Ytlig glädje?

Den här veckan har jag följt och delvis deltagit i två olika diskussioner på facebook om att folks inlägg är ytligt glada och "glansbildsaktiga". Att det inte kan vara så där i riktiga livet.
Det kanske det inte kan nä.
Men man ska ju inte ta facebook på så stort allvar.
Misstänker nog att folk helst tar "de tunga sakerna" nån annastans än på facebook.

Det är ju skvallret ni vet.
Hur många kaffebordsdiskussioner hör man inte börja med orden "jag såg på facebook att..."?
Jag tror att vi alla gjort oss skyldiga till det nån gång.
Jag vet att jag har det.

På min facebook-sida försöker jag förmedla glädje.
För min egen skull (för man kan faktiskt välja glädje), och för andras.
Jag vill att de som kikar in och läser mina inlägg och tittar på mina bilder ska bli glada.
Kan jag sprida ens lite glädje åt nån nu och då så blir jag själv glad och nöjd också.

För det är så viktigt!
Alla har vi mått dåligt ibland, och min lista på katastrofer i livet kan göras lång.
Just därför är det livsviktigt att försöka sprida glädje!
Vi har bara ett liv (tror jag)!

Så please låt oss försöka vara glada så länge vi kan!
Man vet aldrig när livet gör nästa kullerbytta.

Jag är i alla fall glad.
Och tar risken att nån tycker att jag är ytlig.
Det är det värt.

Sätter som vanligt in en bild som inte har nånting att göra med texten.

Eller jo, det kanske den har, den här gången.