Han älskar Vestersundsby spelmän.
Inte många fjortonåringar som gör det.
Men så är han inte som alla andra fjortisar heller.
Han är Edgar.
Men det är ganska ok med hans munspels-spelande numera för han försöker nyansera det lite och följa med i musiken. Förr var det bara så mycket ljud som möjligt som gällde.
Då kunde det faktiskt hända att munspelet råkade komma bort ibland.
Så där lite mystiskt.
Sen hittade vi det alltid igen efter nån dag.
Idag kommer kära mor hit.
Hon brukar ofta göra det de helger Edgar är hos oss.
De tycker ju så mycket om varandra de två.
Fast Edgar förstår inte alltid riktigt att mommo inte alltid vill (eller kan) göra samma saker som han. Hon är ju hans kompis, tycker han.
Och mommo gör sitt bästa.
Hon har minsann fått vara med.
Hon har fått spela korgboll, åka tåg (i köket) från Grekland till Ryssland, hon har varit med i Jönsonligan och försökt lirka upp kassaskåp och hon har fått lära sig spela Uno.
Och hon har klarat det mesta galant.
Inte alla 86-åringar som får vara med om sånt.
Dagens bild är en av mina favoriter, och har mycket med texten att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar